Lille Marius satt s&aring; stilla och sn&auml;llt p&aring; b&auml;nken. Hans alltf&ouml;r stora m&ouml;rkbruna &ouml;gon g&aring;fvo det lilla bleka ansigtet ett f&ouml;rskr&auml;mdt uttryck; och n&auml;r han of&ouml;rmodadt fick en fr&aring;ga, blef han eldr&ouml;d i ansigtet och stammade.<br />Lille Marius satt p&aring; n&auml;st nedersta b&auml;nken litet krokig i ryggen, ty det var intet ryggst&ouml;d och det var str&auml;ngt f&ouml;rbjudet att luta sig mot pulpeten bakom.<br />Det var geografi fr&aring;n elfva till tolf en varm augustidag efter ferierna. Solen sken &ouml;fver rektorns tr&auml;dg&aring;rd och p&aring; de fyra stora &auml;plena p&aring; hans lilla &auml;peltr&auml;d. De bl&aring;a gardinerna voro dragna f&ouml;r det &ouml;fversta f&ouml;nstret; men i det n&auml;sta hade Abraham inr&auml;ttat sig en sinnrik solskifva med bl&auml;ckstreck p&aring; f&ouml;nsterposten. Han telegraferade just omkring till fr&aring;gare i klassen, att klockan var &ouml;fver half.&raquo;Flera st&auml;der,&raquo; sade adjunkten uppifr&aring;n katedern och bl&aring;ste i en g&aring;spenna. Det var hans specialitet att formera g&aring;spennor; och rundt&nbsp;[ 6 ]omkring i alla de klasser, der han l&auml;ste, l&aring;g en liten prydlig samling g&aring;spennor, dem ingen begagnade utom rektorn.