Det var alldeles tyst omkring mig. Ett svagt sus hördes från bokens vackra löv och solen som viskade förlåt att jag inte kunde hjälpa dig.<br/>Pojkarna var borta och jag låg med repet hårt spänt runt benen. Efter en stund gick jag mot cykeln som väntade på mig vid skogens gräns. <br/>Ett beslut hade tagits i mitt sinne. För första gången på länge kände jag hur mitt inre slappnade av. Jag skulle göra det, döden tycktes vara min enda vän.