Jag kände slutet var nära. Vad skulle jag göra? Vart skulle jag ta vägen? Det svarta som omslöt mig åt upp mig inifrån. Vem skulle tro mig? Vem skulle lyssna? Jag ville bara försvinna för alltid. Smärtan ekar inuti mig. Jag vill bara skrika rakt ut, men ingen skulle höra min klagan. Det enda som hördes var mitt egna eko från min egna röst. Så jag beslöt mig för att ge upp och sjunka in i det mörka. Där ville jag stanna, där allt var tyst och lugnt. Där var jag fri igen.