Sigrid Bjurcrona stod och stirrade p&aring; telegrammet, som hon h&ouml;ll i handen. Jungfrun hade alldeles nyss stuckit det till henne, medan hon kl&auml;dde sig f&ouml;r teatern. V&aring;rkv&auml;llen var &auml;nnu s&aring; ljus att det f&ouml;ll ett gult skimmer &ouml;ver det gr&ouml;na papperet, som hon slitit upp med ett ot&aring;ligt ryck och nu h&ouml;ll upp framf&ouml;r sig. Toalettlampan vid spegeln var dock redan t&auml;nd, ty rummet l&aring;g mot g&aring;rden.<br />Sigrid s&auml;nkte handen med telegrammet. Den f&ouml;ll icke tv&auml;rt utan sj&ouml;nk l&aring;ngsamt ned efter sidenkjolen. Hennes blick s&ouml;kte omedvetet in i spegelns djup. D&auml;rinne stod en slank, h&ouml;gv&auml;xt och ung flicka med stora, m&ouml;rkbl&aring; &ouml;gon, fin, l&auml;tt b&ouml;jd n&auml;sa och det allra fagraste kastanjebruna h&aring;r med t&auml;ckeligt burr vid &ouml;ronen. Den ljusbl&aring; sidenkjolen var &auml;nnu icke hophakad utan gapade p&aring; sidan, och det spetsprydda, vita underlivet med ett rosenr&ouml;tt band draget genom &ouml;verkanten hade &auml;nnu icke kn&auml;ppts. Halsen, skuldrorna och armarna i blekr&ouml;d nakenhet voro f&ouml;rtjusande, och det blandade artificiella och naturliga ljuset gav underliga skuggor och dagrar som p&aring; ett gammalt portr&auml;tt. En sk&ouml;ldpaddskams inl&auml;ggningar glimmade.