Moby är en av flera karibiska människor som flyttade till Sverige i slutet av sextiotalet, och blev en del av den svarta diasporan. Han är ganska nöjd med sitt liv i en homogen svensk kultur med enstaka gnäll om små saker. Moby låtsas ignorera rasdiskriminering som riktas mot honom. Han känner sig frustrerad i samband med svensk förnekelse.<br/><br/>Moby vägrar dock att tro att hans klagomål ofta berott på hans fantasi.<br/><br/>Moby tycker om att dejta mer än en kvinna åt gången. Han har problem med långa engagemang i relationer. Han blir lätt uttråkad, vilket kan vara rädsla för engagemang eller ett personlighetsfel.<br/><br/>Moby har ett hopp om svart solidaritet, vilket sätts på prov när han stöter på en svart amerikan som är i trubbel och behöver hjälp. Är det önsketänkande eller kommer Moby att förbli trogen sitt hopp?