En l&aring;ng, sm&auml;rt flicka i sjutton&aring;rs&aring;ldern, med allvarliga gr&aring; &ouml;gon och ett h&aring;r, som hennes v&auml;nner kallade kastanjebrunt, hade slagit sig ned p&aring; den r&ouml;da sandstentrappan utanf&ouml;r en lantlig stuga p&aring; Prins Edvards &ouml; en h&auml;rlig solskenseftermiddag i augusti. Hon hade f&ouml;resatt sig att &ouml;vers&auml;tta femtio rader i Virgilius.<br />Men denna augustieftermiddag, d&aring; bl&aring; t&ouml;ckensl&ouml;jor l&aring;go som l&auml;ttaste flor &ouml;ver de b&ouml;ljande s&auml;desf&auml;lten, sk&auml;lmska vindfl&auml;ktar tisslade och tasslade i popplarna och vallmorna gl&ouml;dde i grannaste r&ouml;tt inne i furudungen l&auml;ngst borta i tr&auml;dg&aring;rden, l&auml;mpade sig vida b&auml;ttre f&ouml;r sv&auml;rmiska dr&ouml;mmerier &auml;n f&ouml;r latinska studier. Virgilius gled snart obem&auml;rkt ned p&aring; marken; Anne st&ouml;dde hakan mot sina hopkn&auml;ppta h&auml;nder, riktade blicken mot den gl&auml;nsande massa ulliga moln, som likt ett stort vitt berg tornade upp sig rakt &ouml;ver herr Harrisons hus, och befann sig snart l&aring;ngt borta i en f&ouml;rtjusande v&auml;rld, d&auml;r en viss ung och nybakad skoll&auml;rarinna utr&auml;ttade ett underbart arbete, utformade blivande statsm&auml;ns &ouml;den och fyllde ungdomliga sinnen och hj&auml;rtan med h&ouml;gtstr&auml;vande &auml;relystnad &hellip;