Hur gammal han &auml;n blev, s&aring; kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tr&ouml;ttna p&aring; att ber&auml;tta om den dagen, d&aring; den lilla flickan hans kom till v&auml;rlden.<br />Tidigt p&aring; morgonen hade han varit ute och h&auml;mtat barnmorskan och andra hj&auml;lpare, men sedan hade han hela f&ouml;rmiddagen och ett gott stycke in p&aring; eftermiddagen suttit p&aring; huggkubben i vedskjulet utan n&aring;got annat att g&ouml;ra &auml;n att v&auml;nta. Ute regnade det, s&aring; att det stod som sp&ouml;n i backen, och det var inte utan, att han fick sin del med av regnv&auml;dret, fast det skulle heta, att han satt under tak. Det kom in till honom som fukt genom de ot&auml;ta v&auml;ggarna och som dropp fr&aring;n det gistna taket, och r&auml;tt som det var, kastade bl&aring;sten in &ouml;ver honom en hel st&ouml;rtsj&ouml; genom den d&ouml;rrl&ouml;sa vedskjuls&ouml;ppningen.