I den fagra trakt av gamla England, som vattnas av floden Don, utbredde sig i forna tider en stor skog. Den bet&auml;ckte st&ouml;rre delen av de vackra kullar och dalar, som ligga mellan Sheffield och den trevna staden Doncaster, och litet av den finns &auml;nnu kvar vid de st&aring;tliga herres&auml;tena Wentworth och Warncliff Park samt kring Rotherham. H&auml;r hade fordom den i sagorna omtalade Wantleydraken sitt tillh&aring;ll; h&auml;r utk&auml;mpades under Rosornas krig m&aring;nga av de h&auml;ftigaste drabbningarna, och h&auml;r huserade f&ouml;rr dessa skaror av ridderliga och tappra stigm&auml;n, vilkas bragder blivit f&ouml;revigade i engelsk s&auml;gen och s&aring;ng.<br />Denna nejd &auml;r den egentliga sk&aring;deplatsen f&ouml;r v&aring;r ber&auml;ttelse, och tiden &auml;r slutet av Rickard I:s regering, d&aring; denne konungs &aring;terkomst fr&aring;n den l&aring;nga f&aring;ngenskapen var n&aring;got, som hans f&ouml;rtvivlade och under tiden p&aring; alla s&auml;tt f&ouml;rtryckta unders&aring;tar mera l&auml;ngtade efter &auml;n v&aring;gade hoppas p&aring;. Adeln, som under Stefans regering tillv&auml;llat sig en otillb&ouml;rlig makt och genom Henrik II:s f&ouml;rsiktiga styrelse knappast &aring;terf&ouml;rts till n&aring;gon n&auml;mnv&auml;rd grad av underkastelse under konungamakten, var nu sj&auml;lvsv&aring;ldigare &auml;n n&aring;gonsin. F&ouml;raktande den engelska regeringens kraftl&ouml;sa &aring;tg&auml;rder, bef&auml;ste adelsm&auml;nnen sina slott, &ouml;kade antalet av sina underlydande och lade hela sin omgivning under sin l&auml;nsh&ouml;ghet, och var och en s&ouml;kte med alla till buds st&aring;ende medel s&auml;tta sig i spetsen f&ouml;r en s&aring;dan vapenmakt, att han kunde bliva en faktor att r&auml;kna med i de inre omv&auml;lvningar, som tycktes f&ouml;rest&aring;.